Så tappert Du kämpat
Du borde ha vunnit
men döden var starkast
nu friden Du funnit.
Du visade Dig glad
inför vänner och kära.
Vi glömmer Dig aldrig
Du stod oss så nära.
Du somnade stilla, när resan var slut
från allt som Dig plågat
Du nu vilar ut.

Denna fina text stod i en In memoriam i dagens smålänningen och jag fick verkligen kämpa för att inte börja gråta
men nu när jag skrev den här gick det inte längre... varför kunde du inte fått vinna??

Du älskade livet... dina nära och kära.

Så fort vi får en dag över ska jag åka till Wanås med pojkarna, dit vi brukade åka varje år.
Gunga i det stora trädet, fika på bryggan...Jag har så fina minnen med dig.
Jag hade hoppats barnen ocjså skulle fått det,men livet ville annorlunda.

Kalle pratade om dig häromdagen, att han ville åka och hälsa på dig....



Kalle och mormor inne på Hospice, ca 3 veckor innan mormor gick bort.
De äter gräddebullar =)