Igår var det 5 år sen min fina farmor somnade in.
Jag minns det som igår när pappa ringde och berättade.

Jag hade inte samma kontakt med farmor som jag hade med mormor, men farmor fanns alltid där, en stark kvinna som uppfostrat 10 barn själv då farfar gick bort när pappa bara var 9år gammal (han är näst yngst)
Jag minns hennes kramar och hennes doft.

Jag kan sakna jularna hos farmor i hennes 3a, hur hela tjocken släkten kom och gick, folk överallt och god mat.
Vi är en stor släkt kan ni tro, 20 kusiner är vi, och ett gäng med kusinbarn :o)

Farmor var en beundransvärd kvinna och hade Kalle eller Måns varit tjej hade de fått namnet TYRA efter henne.

På farmors begravning sjöng en solist låten Nikita med Elton John och den lyssnade jag på i natt och minnena blev klara, stämmingen och hur jobbigt det var att se sina farbröder gråta eller höra pappa säga hejdå.

Att en låt kan göra så....det är samma sak med låten Curly sue med Takida som spelades när jag tog mitt första lustgasandetag under förlossningen med kalle... hör jag den kan jag direk känns hur ensligt det kändes i rummet, tankarna och kraften som for genom min kropp.

Med mormor är det amazing grace som känns lite extra speciell , den spelades på begravningen men det känns inte lika sorget, bara lite vedmodigt...för några dagar efter den låten bestämdes skulle jag bara springa upp på kalles rum och  hämta ett par byxor och då började den spelas, tror det var säckpipa, glatt lät det iaf. och jag satt på kalles säng och log och mindes att roligt som jag gjort med mormor...
min älskade lilla mormor...


En sten jag köpte i helgen som jag ska lägga på mormors gravplats, för älskad det var hon!